.

Tydligen så verkar det som att jag är 40 år enligt någon anonym kommentar på bloggen. Men det är ingen fara, jag tar det nästan som en komplimang. För alla är vi olika och det är det här livet jag har valt att leva. Jag anser inte att man behöver vara 40 år för att städa sitt hus och baka bullar och laga mat till sin familj. Har man ett hus/hem måste man städa, vem vill bo i en svinstia? Är man sugen på bullar, ja då bakar man, för att det är gott. Dessutom har jag alltid älskat att baka. Och har man en familj måste man ta hand om den.

När jag bodde nere i Dalarna var det lite annorlunda. Jag har festat, varit på festresor med vänner och festivaler om det nu är det man måste göra för att räknas som ung. Men jag känner mig färdig med det. Jag känner inte att jag behöver leva kvar i en värld som inte längre är för mig bara för att känna mig ung. Jag känner mig ung ändå, jag är en ung mamma och förhoppningsvis kommer jag ha ett långt och lyckligt liv med min familj. Jag har dessutom fortfarande mina underbara vänner kvar, även fast vi inte festar tillsammans. Vi ska ner till Dalarna senare den här månaden och jag ska träffa flera av dem då. Jag har egentligen ingenting att bevisa. Det här fick istället bli ett inlägg med lite nostalgibilder. Jag har haft det galet roligt och jag kommer fortsätta att ha det galet roligt fast på ett annat sätt.