tar igen en gång till
Dag 25 – Hemma hos mig: Jag bor för det mesta i Falun med mamma. Mitt rum är hyfsat stort och jag gillar det, för det har en stor garderob. Höhö.
Dag 26 – Mina rädslor: Jag är rädd för förändringar. Det kan nog vara det värsta jag vet och det är nog därför jag hade så svårt för en flytt. Men jag klarade det, även fast jag tvekar ofta. Jag kan aldrig slänga saker som får mig att tänka på något förgånget, inte ens om det vore en toarulle. Så himla nostalgisk är jag.
Dag 27 – Min favoritplats: Jag har nog hundra olika favoritplatser. Men att vara hemma hos släktingar ger en speciell känsla. Speciellt hos mormor/morfar, farmor/farfar och hos Emilia. Mormor och morfars sommarstuga är jättemysig och vi kallar den för "rosa stugan". Den ligger på en stenklippa och det går en mysig grusväg ner till badstranden. Hemma hos farmor och farfar har vi en egen sommarstuga, med egen badplats och så har mina kusiner stuga bredvid oss. Det rinner en liten bäck igenom och så har vi en stor gräsplätt som är perfekt för lekar och sådant på t.ex midsommar. Jag älskar dessa ställen, för där kan man koppla bort allting, umgås med släkten och ha roliga sommardagar.
Dag 28 – Det här saknar jag: Jadu, de flesta brukar ju sakna gamla tider. Vilket jag också gör. Jag trivs jättebra med hur jag lever nu och jag kommer säkert sakna den här perioden i mitt liv när den väl är över. Men det jag saknar just nu är nog min gamla skola. Det är inte många som saknar den. Men min underbara klass jag hade, det var ingen press på oss alls och man bara chillade. De vännerna jag hade, som jag aldrig träffar längre. Och sommaren 2008 var något extra, höhö. Det var den sommaren jag och tjejgänget i Ludvika hade sådan bra kontakt. Det var en hel vecka som såg likadan ut varenda dag. Vi vaknade, åkte till Skuthamn, låg och solade och badade hela dagen. Sen åkte vi in till stan, käkade glass och bara chillade runt. Sen åkte alla hem till sig och åt och sedan spenderades kvällen nere vid Knutte, med nattdopp och gos.
Dag 29 – Mina ambitioner: Som ni vet så älskar jag att stå på scen. Både med sång och dans. Jag går ju som sagt på dansgymnasiet, men jag hade inte heller haft någonting emot att gå på musikgymnasiet. Jag har stått på scen många gånger och sjungit och dansat, men aldrig båda samtidigt. Att sjunga på släktträffer har väl också hänt ett antal gånger. Jag känner mig fri när jag sjunger, man släpper liksom ut allting och kopplar bort allt det jobbiga för en stund. Det jobbigaste uppträdandet jag har haft måste vara på skolavslutningen vi hade i nian. Tårarna var nära men jag höll dem borta. Och att se alla bli så berörda av min sång var riktigt fint.
Dag 30 – Ett sista ögonblick: Det här jävla ögonblicket som är så sjukt svårt att skriva om. Men fina ögonblick ser ni ovanför. Veckan med tjejerna sommaren 2008 och när jag sjöng på skolavslutningen i nian! Det är absolut underbara ögonblick.
I rummet hos pappa har jag däremot spenderat mest tid. Där kan jag stänga in mig i flera timmar (vilket jag är i stort behov av ofta). Jag har en fondvägg med rosa blommar och de resterande tre väggarna är svarta. Det är litet, men jag älskar det. Det är så himla jag. Har massor med porslinsfigurer och dockor, gammalt skräp som representerar mig.
Dag 26 – Mina rädslor: Jag är rädd för förändringar. Det kan nog vara det värsta jag vet och det är nog därför jag hade så svårt för en flytt. Men jag klarade det, även fast jag tvekar ofta. Jag kan aldrig slänga saker som får mig att tänka på något förgånget, inte ens om det vore en toarulle. Så himla nostalgisk är jag.
Att förlora människor som står mig nära är också en stor rädsla. Och sen självklart spindlar! Usch för dom äckliga varelserna. Dom kan verkligen förstöra min dag.
Dag 27 – Min favoritplats: Jag har nog hundra olika favoritplatser. Men att vara hemma hos släktingar ger en speciell känsla. Speciellt hos mormor/morfar, farmor/farfar och hos Emilia. Mormor och morfars sommarstuga är jättemysig och vi kallar den för "rosa stugan". Den ligger på en stenklippa och det går en mysig grusväg ner till badstranden. Hemma hos farmor och farfar har vi en egen sommarstuga, med egen badplats och så har mina kusiner stuga bredvid oss. Det rinner en liten bäck igenom och så har vi en stor gräsplätt som är perfekt för lekar och sådant på t.ex midsommar. Jag älskar dessa ställen, för där kan man koppla bort allting, umgås med släkten och ha roliga sommardagar.
Dag 28 – Det här saknar jag: Jadu, de flesta brukar ju sakna gamla tider. Vilket jag också gör. Jag trivs jättebra med hur jag lever nu och jag kommer säkert sakna den här perioden i mitt liv när den väl är över. Men det jag saknar just nu är nog min gamla skola. Det är inte många som saknar den. Men min underbara klass jag hade, det var ingen press på oss alls och man bara chillade. De vännerna jag hade, som jag aldrig träffar längre. Och sommaren 2008 var något extra, höhö. Det var den sommaren jag och tjejgänget i Ludvika hade sådan bra kontakt. Det var en hel vecka som såg likadan ut varenda dag. Vi vaknade, åkte till Skuthamn, låg och solade och badade hela dagen. Sen åkte vi in till stan, käkade glass och bara chillade runt. Sen åkte alla hem till sig och åt och sedan spenderades kvällen nere vid Knutte, med nattdopp och gos.
Dag 29 – Mina ambitioner: Som ni vet så älskar jag att stå på scen. Både med sång och dans. Jag går ju som sagt på dansgymnasiet, men jag hade inte heller haft någonting emot att gå på musikgymnasiet. Jag har stått på scen många gånger och sjungit och dansat, men aldrig båda samtidigt. Att sjunga på släktträffer har väl också hänt ett antal gånger. Jag känner mig fri när jag sjunger, man släpper liksom ut allting och kopplar bort allt det jobbiga för en stund. Det jobbigaste uppträdandet jag har haft måste vara på skolavslutningen vi hade i nian. Tårarna var nära men jag höll dem borta. Och att se alla bli så berörda av min sång var riktigt fint.
Dag 30 – Ett sista ögonblick: Det här jävla ögonblicket som är så sjukt svårt att skriva om. Men fina ögonblick ser ni ovanför. Veckan med tjejerna sommaren 2008 och när jag sjöng på skolavslutningen i nian! Det är absolut underbara ögonblick.
Kommentarer
Trackback
