.

På morgonen när jag vaknar vill jag bara pissa på skolan, dra täcket över huvudet, somna om och sova resten av dagen. Det vore ju helt underbart.
Detta lär ju dock inte uppfyllas. Men man kan alltid önska.
Jag är så sjukt trött på studieplaneringar, lärare och alla möljiga onödiga uppgifter. Vill bara dra iväg någonstans, långt borta, där allt vad det heter verklighet inte finns. Vill leva i en liten fantasivärld, med dom människor som man själv önskar och dom kraven man vill ha i livet.
Känns som det är grymt mycket som ska uppfyllas den här terminen. Alla nationella prov, två resor till stockholm med skolan, klassresan, avslutningmiddag, gymnasieval, försöka få dom betygen man vill ha och sedan är allt slut. Allt på kyrkskolan som har varit med mig enda sen älskade lekis. Skolan jag har alla minnen ifrån och vännerna man har gått med i 10, 6 eller 3 år. Allting tar slut, jag byter skola och försvinner från allting. Till och med bort från staden. Självklart kommer man tillbaka och hälsar på lite då och då. Men ingenting kommer att bli sig likt och det är just det. Jag är livrädd för förändringar.
Det är inte så att jag tror att jag kommer få det dåligt hos mamma i Falun. Jag kommer helt säkert ha det underbart. Men jag är livrädd för att lämna det förflutna.
Aja nu ska jag inte tjåla massor om det här. För det är ju en hel termin kvar. Men jag gruvar mig redan inför att lämna alla min älsklingar!

/a