.

Jag är så trött på att vara här,
undertryckt av alla mina barnsliga rädslor.
Och om du måste lämna mig,
önskar jag att du bara lämnar mig nu.
För din närvaro dröjer kvar.
Och den kommer inte att lämna mig ensam.

Dessa sår kommer inte kunna läka.
Denna smärta är alldeles för verklig.
Det är bara för mycket denna tid inte kan radera.

När du gråter jag ska sopa bort alla dina tårar.
När du skriker ska jag kämpa bort alla dina rädslor.
Och jag höll din hand genom alla dessa år.
Men du har fortfarande,
hela mig.

Du brukade fängsla mig,
genom ditt stabila liv.
Nu är jag bunden av det liv du har kvar.
Ditt ansikte är alltid innanför.
Mina en gång ljuva drömmar.
Din röst den jagade bort alla förstånd i mig.

Jag har försökt så hårt för att intala mig själv att du är borta.
Men om du fortfarande är med mig,
har jag varit ensam hela tiden.