förstår inte
En sak som jag har tänkt på tag ett nu är varför man inte låter sina barn följa med på begravning. När min morbror hade gått bort fick inte jag följa med, för jag var för liten. Men han står väl mig lika nära för det? Och jag har väl ändå rätten att ta ett farväl som alla andra? Jag ville också vara där och vinka av honom och hedra honom. Men som sagt, jag var tydligen för liten och det är jag väldigt ledsen över idag.
Jag tror inte att det är kul att gå på begravning, nej det är inte därför jag ville gå. Jag ville dit för att visa för honom att jag också fanns där. Men nu vet du. Jag finns alltid här, och jag tänker på dig. Hur lite jag än minns så stod du mig mycket nära.
Gumman, jag har tänkt på det du undrar över och svaret blev så långt att du får läsa det inne på min blogg. Kram mitt älskade hjärtebarn!
Lilla Amanda, det är som med allt annat här i livet. Vissa barn klarar av det,vissa inte. Din egen gammel mormor tvingades att gå på sin mammas begravning när hon var 6 år. Hon minns med fasa den dagen fortfarande. Fråga henne någongång. Som sagt, svårt veta vad som är rätt.
