.

För lite mer än två veckor sen satte jag mig på tåget med Adrian och åkte ner till Ludvika. Vi hade fått de fruktansvärda nyheterna om farfars cancer och jag ville ingenting annat än att finnas där för farfar, farmor och hela familjen. Jag är i efterhand så glad att jag gjorde det. För jag fick vara där de sista dagarna i farfars liv.  

 

Fina underbara farfar. Det är helt ofattbart att du är borta. Jag kan fortfarande inte förstå det. Du har varit en så stor del av mitt liv och jag försöker att tänka på alla underbara minnen när jag tänker på dig nu. Mina mest trygga minnen från barndomen är från när vi var hos dig och farmor i sommarstugan, i Hästberg. Året runt spenderade vi där och vi sov ofta över. Allting var alltid så tryggt och fridfullt. Vi åkte traktor, åt jordgubbar från farmors jordgubbsland, drack saft, pysslade ute i trädgården. Min bästa midsommar var när jag och Emilia hade fixat så att hela släkten skulle komma, och vi åkte med farfar på fyrhjulingen och plockade björkris, sen klädde vi midsommarstången tillsammans. Älskade farfar, du var bara så genuint snäll, en av de snällaste människorna jag någonsin känt. Du skojade alltid med glimten i ögat och brydde dig om oss så mycket. Jag kan bara inte förstå att jag aldrig mer kommer få träffa dig. Jag saknar dig och jag hoppas att du har det bra där du är nu.  

Vi ses någon gång i framtiden, jag älskar dig!