.

Jag sitter med en klump i magen och har ångest. Inte över någonting som händer i mitt eget liv. Utan över andras. Jag vet inte varför, men jag mår så otroligt dåligt när andra bråkar och jag önskar att jag hade en knapp jag kunde trycka på så att människor blev sams. Men jag inser ju att det aldrig kommer gå och jag kanske borde släppa det och fokusera på mitt eget. Jag är lycklig, jag har ett helt fantastiskt liv. Men jag har så svårt att vara glad när dom min närhet inte är det. Nu ska jag helt enkelt släppa det, jag vill inte hamna emellan nå mer och vara en budbärare med tråkiga besked. Från och med nu ska jag fokusera på mina relationer till de människor jag står nära och hur dom gör sinsemellan skiter jag fan i. Jag har min lycka och min son att fokusera på!