vecka 39 (38+2)

Nu är det förhoppningsvis inte alls långt kvar. Jag sover inte mycket på nätterna då jag får kramp i både skinkor och ben. Halsbrännan är värre än innan. Förut har jag bara haft på nätterna, nu har jag på dagarna också. Jag är galet trött och seg i huvudet. Vill ha mitt lilla hjärta här hos oss nu. 
 

Barnet

Fostret väger omkring 3,2 kilo, är ungefär 50 cm långt och är nu förberett för sin födelse! Fostret har fått mycket näring och även skydd mot vissa sjukdomar genom dina antikroppar, som kommer att skydda barnet den första tiden innan det har bildat egna.

Fostrets hjärna utvecklas hela tiden och kommer inte att vara helt färdig förrän barnet är runt två år. Tånaglarna har vuxit ut nu och täcker hela tån.

Mamma

Många blivande mammor längtar intensivt efter att graviditeten ska vara över nu. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar men härda ut, snart är förlossningen här.

Du behöver sova och äta ordentligt för att orka med förlossningen. Om det är första barnet kan förlossningen ta upp till något dygn och det är inte ovanligt att du förlorar både en och två nätters sömn. Försök att vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen om du har möjlighet. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att vara så utsövd om det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Har du svårt att sova – vila istället. Om du har barn sedan tidigare kan det vara svårt att vila på samma sätt som under första graviditeten. Försök då att be din partner eller någon annan i din närhet om hjälp.

I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter.

Pappa/partner

Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0