.

Jag klev av tåget i Ludvika och gick direkt till Engel där Issapissa väntade. Vi tog en lång, mysig och behövlig fika. Efter ett tag kommer våran gamla spanskalärare förbi och hälsar. När hon sedan ska gå därifrån backar hon lite försiktigt och snubblar på en upphöjning i golvet, landar på röven och ser helt förkrossad ut. Hela cafét blir tyst och kollar på henne när hon sitter där och säger: Varför gör jag alltid såhär? Sedan reser hon sig och säger: Jaha nu har ni sett mig också och vinkar hejdå till hela cafét.