.

Hej igen!
Jag mår lite bättre nu och ska börja uppdatera igen. Igår vad det sista april som alla vet, och det firades med lite vänner och sådant. Jag hade i alla fall en bra kväll.
Emilia och jag har nyss handlat lite mat, så nu ska jag duscha och göra mig iordning lite.
Senare idag ska jag träffa Cissie, Sara och Simon. Mina små puddingar!



Historian om Emilia och de små kycklingarna.
Det var en gång fyra kycklingfiléer som låg i affären och väntade på att bli köpta av en mycket fin ung tjej vid namn Emilia Lindholm. Dessa kycklingar (som var gula vid födseln) ville helst bli stekta i en svart stekpanna. De bönade och bad på sina bara kycklingben (som var avhuggna) och fick sin vilja igenom. Emilia kunde inte stå emot deras fina kycklingögón och tog hjälp av sin fru Amanda Lindholm. Amanda högg kyckligarna i små bitar så det inte behövde stekas lika länge. Deras ögon utstrålade lycka och deras små kycklingläppar formades till léenden. Emilia hade aldrig stekt kyckling förut så hon var mycket rädd att bli lämnad ensam med detta enorma ansvar över kycklingarnas stekande. Emilia stekte och stekte under hjälp av Amandas vakande ögon. När kycklingarna var klara så var Emilia nöjd, kycklingarna var nöjda och alla var nöjda. Vi mår bra, vi överlevde kycklingsteket.

Historian om Emilia och de små kycklingarna är en sann historia och jag hoppas alla tar lärdom och lyssnar på sina medmänniskor, i detta fall medkycklingar. Kärlek och fred / Emilia Lindholm

/a