.

Du lovade mig och sa att ingenting kommer emellan oss. Men bara en sån här liten småsak får mig faktiskt att tvivla, för det har hänt så många gånger förr. Varför bara inte göra som du säger från början istället? Jag har också känslor, men det betyder väl kanske inte lika mycket att vara älskad av mig? Du är så van med det.

Det är ju du och jag, vi två mot världen. Vi två som alltid ska finnas där för varandra och alltid ställa upp för varandra. Det gör vi, men så kommer en sån här liten skitsak som jag faktiskt reagerar på.

Jag har liksom funnits här i 16 år för många av mina kompisar. Ändå så sätter alla en person som är helt nya i deras liv framför mig. Kul? Nej!

/a